De svagas styrka - recension ur Avsikter, nr 37

Det här är Föreningen Arbetarskrivares sjunde antologi
med noveller och dikter av 21 författare, som Sven
Wernström, Aino Trosell, Jenny Wrangborg och Oscar
Garcia. Några av de medverkande försörjer sig nu på sitt
skrivande, andra har kvar sina ”dagjobb” som kallskänka,
undersköterska, byggnadssmed, fabriksarbetare...
Arbetarklassen har dödförklarats ett par gånger om under
senare år som gångbar politisk term men, precis som
Andreas Svanberg skriver i förordet, de finns kvar ännu
i dag: människorna som diskar på restauranger, städar
hemma hos andra eller på kontor, kör lastbil och flyttar
kantpressar. De som monterar bildelar och får höra hur
lång tid momenten de utfört i åratal egentligen bör ta,
om man är effektiv. Och att ett ”normalt” toalettbesök
tar tre minuter, om man inte ”maskar”.
Här gestaltas stycken ur dessa människors vardag i
vår nutid och det är inte bara lågutbildade, stressade,
timanställda svenskar, det är också papperslösa flyktingar
som ibland arbetar helt gratis. ”Arbetsgivarna” ger
dem kanske mat och husrum som i Kerttu Jokelas novell
”De fyra sista”, där Omar Murdoch från Gambia slitit
från 10 till 22 fem dagar i sträck med att göra rent ett
stall på en herrgård. Där har han fått sova i en ”drängstuga”
och serverats enstaka måltider och långa föreläsningar
om goda investeringar (= fabriker i de baltiska
länderna). I kontanter får Omar en tusenlapp fast han
lovats 100 kronor i timmen.
Manisje, i Richard Jändels ”En sista chans”, är född
och uppvuxen i Sverige men får ständigt höra att hon är
en jävla arab, ingen bryr sig ens om att hon stillsamt påpekar
att hon är perser. Hon står och diskar på kvällarna,
känner hopplösheten närma sig, är det så här resten av
hennes liv ska se ut? Fast hon kan ändå inte låta bli att
svara emot när den hotfulle kökschefen hånar henne och
hon hoppas desperat på den där sista chansen att komma
in på någon utbildning.
Många av texterna i Skarpt läge träffar rakt i mellangärdet,
de övertidsarbetande lågavlönades verklighet stiger
fram i blixtbelysning, det här är angelägen läsning!
Den borde vara obligatorisk för alla borgerliga politiker.
Jane Moréns ”Betty och klassklyftan”, Andreas Svanbergs
”Snyggt med solen” och Maria Hambergs ”Det är
så här det är nu”, för att bara nämna några, skildrar just
det pressade arbetsschema inifrån som de flesta bara ser
resultatet av eller beklagar bristen på:
”det skulle produceras oavsett vilka som var på jobbet
eller inte, då höll dom sig undan. Inte kunde dom
komma och dilla om mänsklig arbetstakt när flera av oss
skötte två stationer! I trettio graders värme!”
Men det finns också ett stråk av stolthet över det
”enkla” arbete som yrkesmannen/kvinnan lärt sig utföra,
som när Leffe i Micke Evhammars ”Kantpressen” klurar
ut hur han ska flytta just en sådan: ”Ett svartsotigt monster
på sex ton.”
PIA LINDESTRAND

Recension/antologi
Skarpt läge - Nyvässade texter i tiden
Redaktör: Victor Estby
Bokomslag: Kristina Eriksson
Utgiven av Föreningen Arbetarskrivare, 2010.